Magnetröntgen

I morse visade R mig en lapp som hon gjort till mig i går kväll efter att vi hade haft vårt samtal. Lappen ska jag ha på dörren in till sovrummet och markera ifall jag har ont och behöver vila eller om det är ok att de kommer in och är med mig...är hon inte för söt :-)?

Söt lapp från R

Hon har funderat och varit väldigt orolig över att jag har så ont och att jag har blivit sjuk. Hon har till och med oroat sig för att jag kommer att dö, när vi låg och pratade i går innan hon skulle somna kom det fram hur orolig hon har varit. När jag förklarade för henne vad fibromyalgi var och att det inte är en sjukdom man dör av blev hon väldigt lättad.

Vi pratade även en hel del om magnetröntgen som jag har gjort idag, hur det går till och vad man eventuellt kan se på bilderna...och innerst inne hoppas jag att de ska visa något, så det finns något verkligt att ta på inte bara ett konstigt ord med en diffus sjukdom. En sjukdom som inte syns utanpå och som man får lära sig att leva med och acceptera smärtan då det inte finns några direkta mediciner att ta...inte lätt att förklara en sådan sjukdom för sin 8-åring :S.

Innan röntgen promenerade jag ner till stan och shoppade lite nya muggar. Det blev 4 st Swedish Grace muggar 30 cl i färgen Is. Vi har de större muggarna i färgen Himmel, men då de inte tillverkar den färgen längre fick det bli en annan färg på de lite mindre...och den matchar mosaiken i köket som J skulle ha sagt ;-).

Nya muggarna :-)

Sedan var det dags för röntgen, läkaren hade skrivit en remiss för röntgen av ryggen och bäckenet. De tror att en del av smärtorna kan bero på ridolyckan som jag hade för ca 2 år sedan då jag "stukade" nacken. Först höll jag inte på att hitta till röntgen, fick fråga i informationen...lite smått förvirrad och stressad kom jag ändå i tid och hann precis få på mig den otroligt snygga gröna dräkten eller vad man kan kalla den.

De var jättebra på röntgen som förklarade vad som skulle ske, fick välja vilken musik jag ville lyssna på under själva röntgen...valde rockmusik :-). Sen var det bara att hoppa upp på britsen och åka in i röret...panik, andas långa djupa andetag och blunda försök att inte tänka på att man ligger i ett rör, andas och sedan gick det bra. De frågade med jämna mellanrum om allt var bra och sen hade man en "panikknapp" som man kunde trycka på ifall det blev för jobbigt.

Själva röntgen tog lite drygt 30 minuter, var lagom trött och förvirrad när jag skulle gå därifrån...fick fråga hur jag hittade ut till omklädningsrummet och höll på att glömma nyckeln till skåpet med kläderna...fniss :-). Nu är det bara att vänta på svaret och så får vi se om det visade något eller ej...