Nu har jag varit "hästfri" i två veckor och visst känns det skönt de dagar som det blåser, snöar och man är superförkyld...men de andra dagarna då saknar jag min häst, även om jag utåt låtsas som om allt är ok. Inuti finns ett tomt hål och en saknad efter den delen av min fritid som jag ägnade åt Anil...nu har jag inget.
Visst jag får mer tid med min familj och till att kunna "ta hand" om mig själv så att jag ska må bättre och bli starkare i kroppen, men det är ändå något som saknas...det känns som om något fattas mig och den känslan är ingen rolig känsla :-(.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar