Att det ska vara så himla svårt att få ihop livspusslet, denna ständiga jakt på att få ihop tiden...gå upp fem minuter tidigare för att komma in 20 minuter tidigare till jobbet, ta en snabblunch på max 15 minuter om man ens tar någon lunch...allt för att hinna hem och få ihop vardagen med tjejernas aktiviteter och allt övriga som måste hinnas med.
När det väl känns som att nu flyter det på och rutinerna har satt sig då händer det lilla oväntade så att rutinerna rubbas och pusslandet börjar igen...hmmm hur ska jag lösa det nu då, kanske hämta lite tidigare ena dagen och lite senare en annan dag, snålar jag in på luncherna ytterligare en dag eller två så kan jag spara in ytterligare några minuter...denna ständiga jakt på tiden som aldrig tycks räcka till...ska det vara så här?
Är det verkligen meningen att livet ska gå i 200 knyck och att det inte finns något andrum, inte finnas den minsta marginal så att man slipper behöva känna att man aldrig räcker till...att inte hinna med på jobbet, familjen, träningen eller sig själv?
1 kommentar:
Hej vännen!
Nej, det är inte meningen att det ska kännas så. Hoppas att du hittar något som kan lösa det framöver.
Minska arbetstid för någon av er?
Dra ner på aktiviteter?
Vet att det kan kännas jättesvårt att hitta lösningar, men hoppas att ni hittar något som får det att funka bättre.
Många kramar <3
Skicka en kommentar