Hej smärtan...

...hej då hållning, ork, humör och sömn :(.
Sen i förra veckan har smärtan och värken i kroppen kommit tillbaka allt mer, ländryggen har börjat svullna och känslan av att någon försöker slita loss ryggraden har börjat komma tillbaka. Även värken i fotlederna och handlederna har också kommit tillbaka...känns så trist när jag haft en period då det känts som om jag var på väg åt rätt håll. Smärtan har avtagit och det har känts riktigt bra att träna...nu känns det bara tungt och jobbigt.

Kroppen känns trött och sliten, tömd på energi. Har varit dagar då jag tänkt att jag struntar i träning och saker som jag mår bra av, men då är det skönt att ha vänner som peppar och pushar mig så att jag inte ger upp. Snart, snart hoppas jag att snön försvinner så att jag kan börja promenera och sen framöver börja jogga...längtar så mycket efter isfria gator och varmare och ljusare kvällar :).

Underbar sommarkväll...längtar...

Framsteg och utmaningar

Idag har varit en dag med många olika känslor, från att ena stunden vara barnsligt lycklig över att ha skapat två installationspaket och lyckats installera dem till att vara rasande arg och uppgiven. Nu har jag fått en utmaning och möjlighet till att utvecklas rejält genom att våga ta en diskussion och framföra synpunkter och kritik mot saker som inte fungerar så bra...tycker det är jobbigt men jag har en bra chef som stöttar mig och pushar mig till att utvecklas och anta utmaningen, och utmaningar gillar jag...i lagom stora doser ;-).

Efter jobbet var det dags för ett besök hos sjukgymnasten, var två veckor sedan sist och jag kände själv att vissa delar blivit sämre och att jag inte gjort "hemläxan" så ofta som jag borde ha gjort. Även här blev jag positivt överraskad, så sakteliga har jag börjat lära om kroppen hur jag ska sitta, gå och stå. Fick till och med beröm för att mitt sätt att gå har blivit mer korrekt och börjar att se bra ut :).

Är så fascinerad över att de små övningarna som jag får verkligen har en sådan stor inverkan på hur jag mår och fungerar. När jag började hos min sjukgymnast var jag skeptisk och fick mer ont än jag haft på länge, men nu börjar det vända och det känns riktigt bra...det finns kanske hopp för mig trots allt ;-).

Ett steg tillbaka...

Har sedan senaste besöket hos sjukgymnasten blivit sämre och fått mer ont i kroppen, länsryggen har svullnat och det gör konstant ont längs ryggraden. Idag var det dags för besök hos sjukgymnasten igen där hon konstaterade att min kropp inte alls var med på de nya övningarna och att jag hade kört på lite för långt i rörelserna...så nu blir det till att ta minst ett steg tillbaka och börja bygga upp igen :-(.

Övningarna får absolut inte göra ont och jag ska göra små små rörelser och verkligen känna efter när det börjar göra ont för att komma åt de svaga områdena...vilka är många :S.
På lördag har jag bokat in mig på ett vattenträningspass på Medley i Finspång, ska bli så kul att testa vattengympa igen och kanske hitta något där jag slipper få så fruktansvärt ont.

Nu dags för lite yoga innan kvällspromenaden med Anders :-).

Dags att ta tag i saker...

Har sedan jag började hos sjukgymnasten bara blivit sämre och sämre, värk som jag nästan blivit av med har kommit tillbaka, ländryggen har börjat svullna och jag känner mig öm och trött i musklerna längs hela ryggraden. Var inställd på att jag skulle få ondare i början men nu har jag gått hos sjukgymnasten i lite drygt en månad och jag blir bara sämre och sämre :-(.

Under den här perioden har jag slarvat med min yoga och styrketräning, men nu ska det bli ändring på detta. Har bokat in styrketräning en dag i veckan tillsammans med en kompis, sen blir det yoga ett antal kvällar i veckan och som en bonus har Anders och jag börjat ta promenader åtminstone fyra gånger i veckan :-).

Idag införskaffade jag broddar till våra skor så att vi kan ta oss fram här på vägarna utan att riskera att vi halkar omkull...nu finns det inga undanflykter längre utan det är bara att få ordning på tillvaron igen, laddar även för ett samtal med sjukgymnasten...får väl se hur det går men någon förändring måste det bli, någon som har tips på en bra sjukgymnast som är duktig på rygg- och nackbesvär?

En reflektion

2012...året som varit ett år fyllt av sorg, tunga beslut, förhoppningar, stunder av lycka, regn och värk. Ett år som jag gärna hade varit utan, inte hela året men stora delar av detta år hade jag mer än gärna sluppit.

Det har varit många tuffa stunder som gjort mig otroligt ledsen, besviken och uppgiven, som fått mig att tvivla på mig själv och meningen med hela min tillvaro. I de stunderna är jag så otroligt glad över att min familj och mina nära vänner finns där och stöttar mig.

När Anil fick diagnosen kronisk bronkit och veterinären sa att det inte fanns något annat att göra än att avliva honom så brast mitt hjärta...den sorg jag kände var så otroligt stark att det inte går att beskriva. Efter en viss övertalning beslutade jag mig för att göra ett sista försök och hittills har det fungerat bra.

Platt fall blev det när jag fick min diagnos fastställd...fibromyalgi. Jag har haft problem med värk i kroppen i nästan 10 års tid, men då jag har stunder då jag mår riktigt bra och bara har lite ont så har jag inte lyssnat på kroppen och kört på som vanligt. Men under vårruset så sa kroppen ifrån rejält...nu är det "bara" för mig att hitta tillbaka och acceptera smärtan, men om jag inte vill det då tänker jag likt en obstinat två-åring.

Under hösten blir det mer och mer tydligt för mig vad som får mig att må bra och vad som är viktigt för mig. Hittar snabbt de saker som själ energi och får mig att må dåligt. När jag sedan får beskedet av min sjukgymnast att jag inte "får" rida eller som hon sa "du får rida men du får inte ramla av igen, för det klara inte din nacke av" insåg jag att jag måste låta kroppen läka och lägga ridningen på is...Anil måste få ett nytt hem.

Har inte bara varit tråkiga saker detta år utan en hel del positiva saker som får mig att le när jag tänker på dem:

• Idre, underbara Idre med skidåkning och bara få vara tillsammans med familjen => gav mig massor av energi och glädje
• Stolt...min fina R är med på sin första riktiga hopptävling med fina Ludde.
• Lycka...lillskruttan lär sig cykla :-).
• Att få se hur lycklig min fina R är när hon spelar fotboll.
• Den lycka jag kände när jag kunde börja rida lektioner för Elin
• Busgalopp i skogen med fina Anil
• Gotland som visade sig från sin bästa sida när vi var där. En underbar vecka med sol, bad och fina minnen som bl a ridturen med R, tornerspelet i Visby och russen på Lojsta hed.
• Mysstunder med mina fina tjejer i stallet då de hjälpt mig med Anil. Vi har ridit tillsammans och myst.
• Möhippa, bröllop, 50-årsfest och andra sammankomster med vänner :-)
• NT-knatet då R sprang och var så otroligt nöjd när hon kom i mål.
• Hopptävlingen på Skogslotten då R red på Grayson och kom på tredje bästa tid.
• Globen, en underbar helg tillsammans med Jenny i Stockholm med massor av hästar, tjejsnack, skratt och så lite shopping...precis vad man behöver efter en ganska tuff höst.

2012 var trots allt ett ganska bra år då jag kommit till insikt i många saker och lärt mig otroligt mycket. Nu ser jag fram emot ett nytt år med nya utmaningar och erfarenheter :-).

Ett tag sedan sist...

Nu var det ett tag sedan jag skrev ett inlägg på bloggen, får nästan lite dåligt samvete för att jag inte hinner med...men det är så otroligt mycket som hände just nu. Veckorna försvinner i ett rasande tempo fyllda med många av tjejornas aktiviteter...fotboll, ridning och dans, utöver detta försöker jag hinna med Anil, min "nya" livsstil och allt annat som behöver göras.

Denna vecka har jag börjat arbeta 75% igen och bara det är en stor omställning, nu är den stora frågan hur jag ska hitta tid för återhämtning? Blir även spännande att se hur min sömn kommer att påverkas av den ökade arbetstiden...har nu haft ett par veckor med riktigt bra sömn, mycket tack vare att jag utövar yoga flera gånger i veckan och jag har hittat några saker som påverkar sömnen negativt.

Idag kunde jag åka till stallet på eftermiddagen då Anders var hemma med tjejorna. Märks att allt regnande och fukten har påverkat Anil negativt. Han var riktigt trött och seg när jag hämtade honom från hagen, blev andfådd bara av den korta promenaden från hagen till stallet :-(. Borstade och mös med honom i stallet en lång stund...han tappar så mycket päls nu att det blev som en vit matta på golvet i stallet.

Bestämde mig för att rida en stund på ridbanan och det gick väl sådär...är en markant skillnad i hur mycket Anil orkar de senaste veckorna, han blir andfådd och idag hostade han ett par gånger. Det märks att han har svårt att andas och han orkar inte ett normalt ridpass :-(. Idag var det inte att tänka på att försöka rida det pass jag normalt rider när jag rider på ridbanan...fick bli ett betydligt kortare och inte så många övergångar. Han kämpar på bra min fina Anil även om det är jobbigt för honom...vill inte pressa honom för mycket och jag tycker att det är svårt att veta hur mycket han ska ridas när han mår som han gör.

När vi gick tillbaka till hagen var han så trött och han släpade fötterna efter sig, kändes nästan som om jag fick släpa honom till hagen :-(. I hagen stod Oliver och väntade på Anil...de är ju för söta gubbarna :-). Nöjda och glada blev de när de fick sin kvällsmat...även om de gärna hade velat ha en mumsbit till ;-).

Nu vet jag, men jag vill inte acceptera...än...

Nu har jag fått svaret på magnetröntgen och det visade inget ovanligt, vilket i och för sig är skönt men samtidigt är jag lite kluven...då återstår bara det som tre läkare redan konstaterat, fibromyalgi och jag har så svårt för att acceptera detta. Det som gör det så svårt att acceptera är att det inte finns något konkret att ta på, utan som jag skrev i ett tidigare inlägg så handlar det om att acceptera smärtan och hitta sätt att leva med den...lättare sagt än gjort :S.

Jag har börjat att köra medicinsk yoga som är en form av kundaliniyoga, vilket jag utövat tidigare till och från och haft stor nytta av just för att komma ner i varv och slappna av. Nu har jag ett speciellt program för ryggen och några meditationsövningar som jag kan göra. Tanken är att få in en vanan och göra någon form av yoga dagligen för att hitta balansen och varva ner.

En sak till som jag återupptagit är min bok som jag skriver ner alla tankar som finns i mitt huvud precis innan jag ska sova, för att kunna släppa dem och inte grubbla på dem under natten. Oftast är det saker som jag grubblar över eller saker som jag ska komma ihåg att göra, men det kan även vara positiva saker som hänt under dagen :-).

Började med detta i förra veckan och har märkt att jag sover bättre de dagar jag utövar yoga och verkligen varvar ner innan jag ska sova...har till och med börjat drömma igen :-), var väldigt länge sedan jag drömde så det ser jag som ett steg i rätt riktning :-).

Magnetröntgen

I morse visade R mig en lapp som hon gjort till mig i går kväll efter att vi hade haft vårt samtal. Lappen ska jag ha på dörren in till sovrummet och markera ifall jag har ont och behöver vila eller om det är ok att de kommer in och är med mig...är hon inte för söt :-)?

Söt lapp från R

Hon har funderat och varit väldigt orolig över att jag har så ont och att jag har blivit sjuk. Hon har till och med oroat sig för att jag kommer att dö, när vi låg och pratade i går innan hon skulle somna kom det fram hur orolig hon har varit. När jag förklarade för henne vad fibromyalgi var och att det inte är en sjukdom man dör av blev hon väldigt lättad.

Vi pratade även en hel del om magnetröntgen som jag har gjort idag, hur det går till och vad man eventuellt kan se på bilderna...och innerst inne hoppas jag att de ska visa något, så det finns något verkligt att ta på inte bara ett konstigt ord med en diffus sjukdom. En sjukdom som inte syns utanpå och som man får lära sig att leva med och acceptera smärtan då det inte finns några direkta mediciner att ta...inte lätt att förklara en sådan sjukdom för sin 8-åring :S.

Innan röntgen promenerade jag ner till stan och shoppade lite nya muggar. Det blev 4 st Swedish Grace muggar 30 cl i färgen Is. Vi har de större muggarna i färgen Himmel, men då de inte tillverkar den färgen längre fick det bli en annan färg på de lite mindre...och den matchar mosaiken i köket som J skulle ha sagt ;-).

Nya muggarna :-)

Sedan var det dags för röntgen, läkaren hade skrivit en remiss för röntgen av ryggen och bäckenet. De tror att en del av smärtorna kan bero på ridolyckan som jag hade för ca 2 år sedan då jag "stukade" nacken. Först höll jag inte på att hitta till röntgen, fick fråga i informationen...lite smått förvirrad och stressad kom jag ändå i tid och hann precis få på mig den otroligt snygga gröna dräkten eller vad man kan kalla den.

De var jättebra på röntgen som förklarade vad som skulle ske, fick välja vilken musik jag ville lyssna på under själva röntgen...valde rockmusik :-). Sen var det bara att hoppa upp på britsen och åka in i röret...panik, andas långa djupa andetag och blunda försök att inte tänka på att man ligger i ett rör, andas och sedan gick det bra. De frågade med jämna mellanrum om allt var bra och sen hade man en "panikknapp" som man kunde trycka på ifall det blev för jobbigt.

Själva röntgen tog lite drygt 30 minuter, var lagom trött och förvirrad när jag skulle gå därifrån...fick fråga hur jag hittade ut till omklädningsrummet och höll på att glömma nyckeln till skåpet med kläderna...fniss :-). Nu är det bara att vänta på svaret och så får vi se om det visade något eller ej...

Fredag...

Mys med Mandis

Idag märktes det verkligen att det varit en hektisk vecka för hela familjen, tjejorna var så trötta när de skulle till skolan i morse. Själv var jag supertrött när jag kom hem från arbetet så det fick bli en stunds mys med Mandis och en bra bok i soffan innan det var dags att hämta tjejorna från skolan.

På skolan visade J stolt att hon fått sin Trulle-bok som de ska arbeta i framöver...min stora skoltjej :-). Väl hemma var tjejorna så trötta att de bara ville mysa en stund framför tv:n medan jag fixade maten, köttfärssoppa hade R beställt. Efter maten blev det fredagsmys med pop corn och lite godis till barnkanalen, J somnade nästan i knät på mig.

Vid nattningen somnade jag som en stock, få se om jag kan somna senare ikväll nu när jag har sovit en stund ;-). Känner mig dock lättad efter att ha fått "prata" (via chatt) med A angående tankar och funderingar kring fibromyalgin. Hur det funkar med ridning och ha häst när man har fibro...de kommer även hjälpa mig med Anil ett tag medan jag "landar" i min nya livssituation...var en otroligt stor sten som föll från mina axlar, tack A :-)!

Nu ska här bara njutas av helgen tillsammans med min underbara familj, trevlig helg!

Funderingar en måndagskväll

Nu var det ett tag sedan jag skrev något inlägg här på bloggen, men det har varit så otroligt mycket just nu att saker som jag normalt brukar hinna med har liksom inte hunnits med. Har varit en tid med många funderingar och tankar...hur ska jag få ihop allting?

Längtar tillbaka till Gotland och havet, bara få vara och hitta balans i tillvaron...

Har kommit till insikt att det är många saker som behöver förändras för att det ska fungera framöver och det är inte lätt att börja titta på vad som måste prioriteras bort. För i en idealisk värld så skulle jag ha haft både ork, tid och kraft att hinna med allt som jag vill göra...men nu är det många saker som bara känns som ett måste och ett stressmoment :-(. En tanke har börjat gro inom mig och den tanken är jag inte så säker på om jag gillar, men det är kanske en åtgärd som måste till för att få bort ytterligare ett stressmoment.

En härlig dag i somras tillsammans med mina fina tjejor

Har inte hunnit/orkat med att åka till stallet så mycket den senaste tiden, värken och tröttheten har tagit överhanden. Anils hovar har blivit sämre igen och hans ena framhov är riktigt dålig igen :-(. Har inte vågat/kunnat rida honom då skon på den trasiga framhoven sitter halvlöst. Imorgon kommer hovis och då får vi troligtvis plocka av skorna...finns inte så mycket att fästa sömmen i på den trasiga framhoven.

Trasig hov igen...

Sitter och försöker läsa på nätet vad man kan göra åt trasiga hovar, men hittar inte något riktigt bra tips. Har fått tipset att smörja in hovarna med bivax, vilket kan vara värt att prova...löser inte problemet direkt, men på lång sikt. Finns även plast som man kan laga hoven med, men vet inte om det är lösningen...kanske behöver andra skor...nu blir det i alla fall spännande att se vad hovis säger imorgon.

En STOR utmaning

Den senaste tiden har det varit många tankar som snurrat i mitt huvud. I maj sökte jag för den smärta som jag har haft under flera års tid och fick då diagnosen fibromyalgi (fibro). Jag fick en chock för det var inte riktigt det som jag hade väntat mig. När jag sedan började landa i tanken på ett liv med fibro damp det ner ett brev där det stod att jag har blivit remitterad till reumatologen då ett av de reumatiska proverna visat positiv...var det inte fibro utan reumatism?

Nu kändes vänta på att få komma till reumatologen otroligt lång, men igår var det dags...nu skulle jag väl äntligen få ett svar på frågan fibro eller reumatism, för mig känns det som att välja mellan pest eller kolera. Efter ett antal frågor och undersökning så konstaterade läkaren att jag inte har reumatism utan fibro...lättnad men samtidigt en stor besvikelse över att inte få någon som helst hjälp med mina besvär, utan blir hänvisad till vårdcentralen.

Varsågod och välkommen till ditt nya liv! Ditt liv kommer att förändras men vi kan inte hjälpa dig med hur du ska göra...tack så mycket då! Jag hade hoppats på mer stöd och information om vad man kan göra för att lindra smärtan och framförallt hur jag ska få ordning på mina sömnproblem.

Idag har jag träffat en annan läkare som verkligen hjälpte mig och som förstod min oro och frustration över hela situationen. Nu kommer jag få tid till att landa i diagnosen och försöka återfå energin igen, för jag behöver all energi jag kan få för att klara av denna stora utmaning. Utmaningen att hitta knepen och redskapen jag behöver för att kunna fungera med min sjukdom.

En väldigt bra kompis sa till mig: "det är ingen sjukdom du dör av, men den kommer att påverka dina val och prioriteringar...", och ja det kan man väl säga för den påverkar hela min livssituation. Just nu är det hur många tankar som helst som snurrar runt...

• Hur ska jag hitta balansen i tillvaron?
• Hur ska jag göra för att lindra smärtan och kunna bli smärtfri?
• Blir man smärtfri eller har man alltid ont?
• Tröttheten och orkeslösheten...hur får jag tillbaka energin?
• Familjen, vardagen hur kommer den bli?
• Jobbet, vad händer nu...?
• Bör man äta någon speciell kost?

Det är så otroligt många tankar och funderingar som gör mig både frustrerad, ledsen och arg, för jag vet inte hur jag ska hantera det. Visst det kunde har varit värre och jag ska vara glad att jag inte har fått en livshotande sjukdom, men att få en sjukdom som varar livet ut och som stundvis kommer ha stor inverkan på din livssituation är inte så himla kul det heller :-(.