Hobby

Börja rida igen?

Nu har jag varit utan häst i ca ett år och från den dagen jag såg Anil kliva upp i hästtransporten och åka iväg har min "hobby" varit borta. För mig var Anil min hobby, min träning och min tid att bara få vara, men samtidigt kunde jag bli väldigt stressad av att ha häst. Stressande de dagar när tiden inte riktigt räckte till, sådana dagar som jag har tämligen många av nu för tiden.

Eller ta upp scrapbookingen?

Sen jag sålde Anil har jag inte riktigt haft någon hobby...har inte riktigt haft orken, tålamodet eller inspirationen till att riktigt engagera mig i någon hobby. Väldigt mycket av min tid har handlat om att hitta balans i vardagen och att lindra smärtan. De stunder när smärtan inte varit allt för jobbig har jag försökt ta upp några av mina tidigare hobbies...jogging, yoga, scrapbooking eller läsa böcker...men utan större framgång, så fort smärtan gör entré faller allt platt.

Börja jogga?

Den senaste månaden har jag mått riktigt bra och min ständiga följeslagare smärtan har hållit en låg profil...massagen, stretchen och den mentala träningen har gett resultat och nu börjar jag bli redo för att skaffa mig en hobby igen...men vad tycker jag om att göra?

Fixa i trädgården kanske...skulle i alla fall behövas...

Vad ska jag ha för hobby?

Läsa böcker???

Trixa med tiden

Att det ska vara så himla svårt att få ihop livspusslet, denna ständiga jakt på att få ihop tiden...gå upp fem minuter tidigare för att komma in 20 minuter tidigare till jobbet, ta en snabblunch på max 15 minuter om man ens tar någon lunch...allt för att hinna hem och få ihop vardagen med tjejernas aktiviteter och allt övriga som måste hinnas med.

När det väl känns som att nu flyter det på och rutinerna har satt sig då händer det lilla oväntade så att rutinerna rubbas och pusslandet börjar igen...hmmm hur ska jag lösa det nu då, kanske hämta lite tidigare ena dagen och lite senare en annan dag, snålar jag in på luncherna ytterligare en dag eller två så kan jag spara in ytterligare några minuter...denna ständiga jakt på tiden som aldrig tycks räcka till...ska det vara så här?

Är det verkligen meningen att livet ska gå i 200 knyck och att det inte finns något andrum, inte finnas den minsta marginal så att man slipper behöva känna att man aldrig räcker till...att inte hinna med på jobbet, familjen, träningen eller sig själv?

Nya erfarenheter...

Idag har varit en lärorik dag på flera sätt och lärt mig att jag ska ha stenkoll till 110% när man besöker vården. I onsdags pratade min man med läkaren angående glutenprovet vi tagit på R och som inte visade något, dock ville de ta ytterligare prover för att utesluta saker som kan vara orsaken till hennes besvär med magen. Läkaren sa att fr o m fredag, dvs idag kunde vi komma och ta blodprov.

Sagt och gjort jag åkte med R till vårdcentralen och började bli en anings stressad efter att ha suttit och väntat i 40 minuter på att få ta blodproverna...hade tid till bilbesiktningen och det började bli tight att hinna. När det väl var vår tur så fanns det ingen beställning gjord av läkaren och jag visste inte vilka prover det var som skulle tas då det inte var jag som hade pratat med läkaren. Läkaren fanns inte på plats idag => vi fick åka hem utan att ha tagit några prover och får nu vänta på ett samtal från läkaren i nästa vecka...SUCK att det ska vara så himla svårt att få hjälp i vården :(.

Stressad som tusan hoppade vi in i bilen och begav oss till bilbesiktningen...har aldrig varit på en själv utan det är alltid Anders som åkt på dessa => nervös och ville vara i god tid. Hade tid 10.50, klockan 10.49 anmälde vi att vi kommit...phu hann i tid ;). Besiktningsmannen frågade om jag ville vara med och titta och det ville jag givetvis, kul att få se hur de gör. Bilen gick igenom med blanka papper och fick beröm för att den var rostfri och fin :).

Hem och lämna av R och plocka upp J som skulle till tandläkaren för kontroll. J ville inte sitta i stolen och var först väldigt blyg för tandsköterskan, men när det släppte höll sköterskan knappt på att få tyst på henne så att hon kunde genomföra undersökningen. J ville inte att de skulle ta bilder på hennes tänder, men när jag skulle trycka på knappen för att ta bilderna gick det bra...inte varje dag man får hjälpa till och ta bilder hos tandläkaren ;).

Stela och spända muskler

Att man kan bli så otroligt spänd och stel i musklerna att man får träningsvärk trots att man inte tränat...en helt ny upplevelse för mig, och då inte en allt för angenäm sådan. Sedan januari har jag börjat gå till en massör som är otroligt bra, han kan svar på mina knasiga frågor och ge tips på hur jag ska bli mindre stel => inte ha lika ont. Dessutom är han ärlig och säger att han inte kan bota min whiplashskada, men han kan hjälpa mig att ha mindre ont och det gillar jag :).

Behandlingen sker m h a medicinsk laser, massage och stretch...och oj så stel jag är i vissa partier, men det blir bättre och bättre för varje dag. Nu ska jag göra lite nackövningar, samt stretcha höftböjaren, låren och sätesmuskeln och i början gjorde det så otroligt ont, men för varje dag som går märker jag att jag blir mer rörlig och är inte alls lika stel.

Strypkänslan som jag haft så länge är som bortblåst och även huvudvärken kommer mer sällan. Nu börjar jag se en ljusning i mörkret och kanske, kanske smärtan kan hålla sig borta längre stunder nu när jag hittat ett verktyg för att hantera den...lycklig :).

Vårkänslor

Mys med bästa tjejerna, inte lätt att få till en bra bild...fniss ;)

I helgen har det varit helt underbart väder och vi har verkligen passat på att njuta av solen. Tjejerna har plockat fram sina cyklar och R har övat flitigt...även om det var läskigt och tårarna stundvis rann ner för hennes kinder. Tanken var att jag skulle promenera med tjejerna runt när de cyklade men det slutade med att jag fick jogga efter för oj vad det gick ;).

Små cyklar som far omkring...

Efter cykelturen/joggingturen passade jag på att njuta i solen på framsidan av huset medan tjejerna hämtade ut sina hästar och släppte ut dem på grönbete. Så härligt att bara sitta och lyssna på deras lek och njuta av det underbara vädret...ser fram emot fler underbara vårdagar i solen :).

På grönbete...

Biljetter bokade :)

Idag på förmiddagen var jag på clinic på Skogslotten med Jenny, riktigt kul och inspirerande. Clinicen hölls av Jessica Stille och handlade om ryttarens sits och inverkan.

Jenny och jag från SIHS 2013

När vi åkte hem började vi planera inför SIHS, vilka föreställningar som vi ville se och vart vi ska bo. Jag har nu bokat biljetter, får bara hoppas att det blir bra platser då SIHS hålls i Friends Arena fr o m i år och vi inte har koll på hur arenan ser ut.

Fredagen kommer vi att gå hela dagen:
"Hästens Dag med Sveriges alla hästar, dressyr, hoppning, körning, morgondagens stjärnor och clinic. En dag speciellt tillägnad alla våra hästar och det som händer runt dem. Men även kryddad med otroliga shownummer och en fartfylld stjärnstafett."

På lördagen kommer vi att se dressyr och föreställningen på kvällen. För att avsluta helgen med dressyr och hoppning på söndagen.

Tröttare än tröttast...

Idag var det trötta tjejer som självmant ville lägga sig extra tidigt...och vem skulle inte behöva det, är så otroligt trött. Tänkte att jag skulle passa på att arbeta ikapp lite, jobbsaker som jag skulle hunnit färdigt med tills imorgon men som jag inte hunnit med...har jag gjort det, nej jag orkade bara inte ta tag i det. Öppnade dokumentet för att tämligen snabbt stänga det, orkar inte tänka...är bara att inse att jag inte hinner med allt.

De här senaste veckorna har bara rusat förbi i ett rasande tempo och jag har hela tiden känslan av att inte hinna med. Svårt att motivera mig och ta tag i saker för jag vet inte var jag ska börja, känns mest som jag flyter omkring och "gör" ingenting...negativa tankar...gör mig så trött...behöver mer energi och motivation, tack!